CP Göransson

Jag har många gånger presenterat denna för mig problemlösande och sensationella idé och fått både positiv och negativ respons. Om man bortser från ordval och det i vissa fall grova språket är den egentligen inte så värst idiotisk. Snarare tvärtom. Om än jävligt långsökt.

Vi känner alla till mobbning och dess effekt på utsatta personer och dess uppväxt. Vi har alla sett det hända på skolgården. I bästa fall vågar någon modig själ sig in till undsättning men i de flesta fall tittar vi bort. Vi hör allt som sägs men låtsas som om ingenting.

Min idé är baserad på den verbala mobbningen. Skällsord, könsord, rasistiska uttlåtanden osv. Till poängen: Jag har funderat på att döpa mitt barn till CP Göransson. Varför?

CP är som alla säkert redan vet ett samlingsnamn för en rad störningar av muskelkontrollen, vilka uppstått på grund av en hjärnskada innan hjärnan är färdigutvecklad. Alla vet säkert också att det används som ett skällsord eller förolämpning. Jag personligen tycker det är högst stötande att ordet används såsom det gör. Vad jag försöker åtgärda genom att döpa mitt barn till CP är att avdramatisera det. Om ETT barn på skolgården skulle kallas CP, i detta exemplet mitt barn, skulle det upplevas som ett namn, inte det skällsord som det numera används som. I sinom tid skulle denna förolämpning försvinna då ingen längre kan kränka någon med det. Jag har aldrig hört någon person gå upp till en annan och säga "Du e ett jävla Gert!"
Nu är Gert ett jävligt dåligt exempel då det inte har dubbel betydelse men poängen är densamma.

"Då hittar barnen på nya saker att kalla varandra" säger ni.
Jo, sådan är utvecklingen och det finns inte mycket vi kan göra åt så länge massmedia styr denna naiva värld. Det skapas hela tiden nya ord och världens språk kommer i framtiden växa samman och bli ett. Period.

Nu tänker säkert alla som läst detta: "Vad fan är det för fel på dig?? Hur fan kan du tänka dig att döpa ett barn till CP??" Och då undrar jag, varför inte? Vad är det för fel med att döpa mitt barn till CP? Är CP något fult? Är det inte ett fint namn? Har du än en gång poängterat att CP är ett förbjudet ord? Är Carl-Petter bättre? Om inte du kan släppa på dina fördomar, hur ska då dina barn kunna det?

Avslutning: Jag kommer inte döpa mitt barn till CP, Hora, Fitta eller något annat fult ord. Får jag en dotter har jag funderat på Cassandra, om det blir en pojke, kanske Dylan. Vad jag försöker säga är att jag önskar det var så enkelt men det är det inte. Mobbningen har tagit liv och kommer fortsätta ta liv. Jag skyller inte detta på barnen. Jag skyller det på deras oförmåga att skilja på verklighet och fiktion. Den ohälsosamma idolisering som genomsyrar vårt samhälle. Vi ser det varje dag på TV, inom religion, politik och till och med i vardagsrummet. Låt inte barnen tro på allt dom ser och hör. Led dom inte i blindo.

Lär dom att tänka, fundera, grubbla, grunna men framförallt, lär dom att öppna ögonen...

Ps. För övrigt... http://www.zeitgeistmovie.com/ Ds

Vaccin

Såg en reklam om Twinrix, ett vaccin som ska skydda dig ifrån leversjukdomarna Hepatit A samt B. Min vän hade hört att det skulle skydda dig i upp emot 30 år. Jag tyckte det lät märkligt. Det var det också. Enligt hemsidan ligger det till såhär:

"Hur länge skyddar Twinrix?

Uppföljningsstudier visar minst 10 år, men sannolikt håller skyddet mycket längre."

Ok, jag ifrågasätter inte detta på något vis. Det kan säkert vara så. Måste ändå säga att hela grejen med vaccin är ganska fantastisk. En spruta och jag är immun mot en sjukdom i 10 år. Undra vad problemet med vaccinet är.

Det jag ifrågasätter, eller snarare undrar över är hur de vet detta. "Uppföljningsstudier visar". Hur går dessa till? Min teori är att man framställer ett vaccin, injicerar det på någon eller något, fast det är mycket roligare om vi säger att det är någon, i detta fallet Jörgen. Sedan tillbringar man följande 10 år med att varje dag försöka smitta Jörgen med Hepatit A eller B. Han får säkert sjukt bra ersättning för detta för hur man än gör så kommer han förr eller senare bli smittad. Om nu första rundan vaccin är kass och smittar Jörgen redan efter 4 dagar så är han ju förbrukad. Man blir ju trots allt bara smittad en gång. Och även om han skulle bli smittad en gång till är det skitsvårt att bedöma exakt när det skedde. Ja, näst intill omöjligt. Dessutom är ju vaccinets funktion mer eller mindre utspelad.

Helt ärligt, även om hans ersättning är vansinnig och han aldrig behöver jobba igen i sitt liv så är det frågan om det är värt det. Skulle du göra det? Inte jag heller. Det är väl därför de officiellt använder möss till sånt. Oss emellan tror jag inte mössen tycker det är så jävla roligt heller. Tänk dig storleken på en människas lever och de symtom som Hepatit orsakar. Föreställ dig vilken skada det skulle göra/gör på en liten, mesig mus lever.

Apropå ingenting: Blev påmind häromdagen om en spelning jag gjorde för några år sedan på Skatteverkets personalfest. Overkligt försenade dundrar vi in i lokalen med famnarna fulla av insmugglad tysk öl samt en flaska Rachmaninov. Ingen höjde ett ögonbryn. Fast sen fick vi ju pengar i handen när vi åkte därifrån så det var kanske inte så noga...

Snor

Jag kom på idag efter att ha läst någons status på Facebook lydande: "är snorig idag" att jag inte varit sjuk på jag vet inte hur länge. Ett par år kanske. Jag kan faktiskt inte ens minnas senast jag var sjuk. Bakfull har jag varit och det räknas nog inte. Nu kan det i och för sig vara så att jag varit sjuk samtidigt som jag varit bakfull och därmed enbart inbillat mig att det var bakfyllan som drabbat mig. Nu är kanske "drabba" fel ord att använda då jag i de flesta fall varit väldigt medveten om att den kommer infinna sig. Den har ju sällan förvånat om man säger så. I vilket fall, sannolikheten att jag varit sjuk just på en bakfylledag utan att fatta att jag varit sjuk på en bakfylledag är nog näst intill obefintlig, dock inte omöjlig. Det kan också vara så att jag har varit sjuk men inte är så jävla gnällig.

Hur har jag kunnat undvika att bli sjuk då? Ingen aning. Jag har inte varit förkyld, haft feber, oförtjänt huvudvärk, omotiverade magsmärtor... ingenting sen, låt säga 2005. Visst har jag låtsats vara sjuk men det jämnar nog ut sig med tanke på att jag faktiskt inte blir sjuk och ingen egentligen drabbats av min lögn. Och i detta fall menar jag "drabba". En person i min ålder har i genomsnitt runt 6 sjukdagar per år. Vad gör väl det om jag låtsas en dag då?

En teori är att jag "aldrig" äter medicin. Jag hatar tabletter. Dessutom blir kroppen resistent till de flesta värktabletter eller aandra smärtstillande medel (om vi nu håller oss inom kategorin smärtor). Det är ju inte så jävla bra när den dagen kommer då du verkligen BEHÖVER smärtstillande. Nej, det är ju faktiskt skitdåligt. Av flera anledningar. Kroppen får aldrig lära sig att läka sig själv samt när domedagen kommer får du stoppa i dig så mycket skit för att det ska verka att levern kommer gå åt helvete. Helt enkelt blir allt bara sämre. Min kropp är säkert full av skit och farliga toxiner men jag tror fan de härdar mig.

Teori nr.2: Jag har kronisk whiplash, är hörselskadad, synskadad, har tillräckligt mycket brosk i armbågen för att kunna tillverka ett tredje öra, lider av färgblindhet och så vidare. Värst är färgblindheten. Har lidit av post-traumatiska upplevelser sedan min fröken i 3:e klass Anita blev arg för att jag målade gräset brunt. Om hon bara förstod följderna av detta. Den gamla skökan...

Min poäng är att det krävs nog en ordentlig jävla sjukdom för att överhuvudtaget få mig att tänka i banorna att jag kanske är sjuk. Det finns så många defekter att jag indirekt utgår från att mitt tillstånd beror på nån av dom. Om jag skulle få omotiverad huvudvärk har det antingen med min whiplash eller mitt synfel att göra (vissa säger vätskebrist men det tror jag inte på). Får jag magont beror det på min överkonsumtion av kaffe samt snus. Feber beror på att jag klär mig för varmt. Eller för kallt. Mer shorts åt folket. Eller långkalsonger.

Försökte hitta ett fall där snor var dödsorsak men det har tydligen aldrig hänt. Då kan det ju inte vara så farligt. Dessutom löd 3e träffen på google "Svt snor "Idol"vinnare". Tycker det var passande då det är just vad Idol är, snor.

Varje gång...

Jag vet inte riktigt hur jag tänker. Det känns lite som att jag gillar att utsätta mig själv för onödig (idiotisk) stress. Det kanske till och med är det enda sättet att få mig själv att fungera. Jag söp bort mobilladdaren i Fredags och har inte haft telefon sen Tisdag. Jag har fortfarande inte skaffat ny laddare men lik förbannat lovar jag chefen att höra av mig när jag kommer till Göteborg om några timmar. Hur det ska gå till vet jag inte. Känns som att jag får skramla fram lite växel nånstans. Har ingen själv, får kolla med brorsan. Förstår bara inte varför jag gör så. Jag vet fortfarande inte vart jag ska repa imorgon bitti och hade ingenstans att sova tills min chef ringde (som jag nu med hjälp av en betaltelefon kan få tag i). Min plan var att åka till Göteborg. Försöka hitta någon på en pub nånstans som jag känner, snylta mig in på deras soffa och sedan åka till det ställe vi repat på tidigare. Utan att vara säker på att det är dit jag faktiskt ska. Det är ju inte särskilt smart. Men det händer ganska ofta. Folk pratar om att ordna saker i "sista minuten" fast jag är nog en av de få som bokstavligen menar det. Så jävla korkad. Men söt. I rätt ljus. Mörkt ljus. Vad är mörkt ljus? Samma sak som ljust mörker. Skitsvårt att framställa. Man får ta i som in i helvete.

Och pengar ska vi inte prata om. Eller jo, det ska vi faktiskt för det är väl därför folk har bloggar. För att få skriva massa skit som ingen bryr sig om. De bästa bloggarna är de som skrivs av människor som tror sig ha någonting att bidra med. De är skitkul att läsa. I alla fall de första raderna. Sen blir det outhärdligt. Jag vet att jag inte har något vettigt att komma med och förväntar mig inte att någon ska läsa den här dyngan. Om ni mot all förmodan gör det så seriöst. Skaffa er ett liv, annars kommer ni hamna i samma sits som mig. Skriva meningslösa bloggar utan anledning.

Just det, pengar var det. Jag försöker boka ett flyg till Portugal utan pengar. Det är tydligen jävligt svårt. Jag har råd med ena flyget (av två, ett byte) och funderar seriöst på att boka det. Nu finns det inga garantier att jag kan ta mig vidare därifrån men det kanske det kan va värt? Självklart inte, tänker alla andra men inte jag. Jag tycker det är en ganska vettig idé. Jag har dock inga bra argument för varför det är en bra idé. Bara en olustig känsla. Och känslor som är olustiga är väl sällan lustiga och därmed inte heller särskilt bra. Kommer nog boka det där flyget ändå. Det kommer dock innebära att jag inte har mat i en vecka. Där ljög jag, jag har mat på våra gig vilket är torsdag och lördag. Då är det ju lugnt. Troro jag. Förhoppningsvis får jag ett förskott eller nåt. Man vill ju träffa tjejen och även om jag bara har halva resan bokad så känns det ändå ett steg närmre på nåt sätt. Mat, snus och brännvin får stiga åt sidan för kärleken. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva... Nåt väldigt skumt har hänt med Junior...





Nu ska jag dricka gammalt, bränt kaffe. Det är väldigt gott. Det ska helst sticka lite i halsen när man dricker det. Samt smaka cancer i munnen cirka 15 minuter efter själva intaget. En starkare karaktär helt enkelt.

Spanjorer och bacon

Jag har jobbat 2 säsonger på Mallorca och vant mig vid den spanska livsstilen och mentaliteten båda gångerna. Måste säga att efter anpassningsprocessen har det sin charm. Dricka Sangria till frukost före jobbet, ta lite längre Siesta än vanligt för att man fick en arbetsuppgift och nästan funderade på att utföra den, låtsas lyssna på turister, köra förbi bilköer för att sedan tränga sig in mellan bilar precis vid avfarten (smart då ingen vill repa lacken) osv.
De har aldrig hört talas om ord som effektivitet eller kundservice. Om du har blivit väl bemött i Spanien kan jag nästan sätta min förmögenhet (typ inget men ändå...) på att denna person varit icke-spansk. Med spanjacker är det alltid samma visa. Mañana.

Lik förbannat blir jag förvånad när jag åker dit en 3:e gång. Jag ska inte vara där längre än 2 dygn men de lyckas alltid ge en valuta för pengarna och få det att kännas som en hel veckas Julafton (och då syftar jag på att Julafton av någon anledning alltid känns så in i helvetes lång).
Man är egentligen ganska rubbad som inbillar sig att "den här gången kommer det att funka". Det är väl klart som fan det inte gör! Planeringen kan vara felfri men det hjälper ju inte om det är spanjorer som ska följa den. Ge en spanjor ett finger så ger han dig fingret. Skit samma.
Jag hade trots allt jävligt kul men det berodde nog mer på mitt jobb än något annat. Och minibaren såklart.

Varför är baconförpackningar så jävla svåra att öppna? För det första är plasten vid fliken svinhal och för det andra har de använt nagellackslim när de slängt ihop skiten. Jag hade hoppats på att hitta en bättre motivering att börja styrketräna än att jag inte klarar av att öppna en baconförpackning men jag kommer inte på någon. Det känns lite sorgligt. Inte särskilt manligt alls. Nu är den motiveringen också skitdålig då jag redan har en penis och därmed är ganska manlig samt att det finns flertalet vassa föremål jag kan använda istället för mina icke lika vassa biceps. Skönt. Då slipper jag träna det här året också.

Ikväll är det en dokumentär om Ron Jeremy på tv. Han har en stor kuk. Är jag bög om jag vill titta på den dokumentären? Jag hoppas det kommer en om Jenna Jameson snart. Betvivlar det starkt. Får väl fortsätta att läsa hennes bok helt enkelt.

Jesus - Ärkefyllo?

Jag kan ha otroligt fel när jag försöker citera Bibeln men sade inte Jesus-snubben vid något tillfälle nånting i stil med "Denna bägare (med vin) är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig"? Jag kan minnas att jag sagt något liknande. För att citera mig själv: "Var gång någon beställer en Fernet Branca, hälsa från mig" men inte fan har någon skrivit en bok om mig.

Det gror dock en liten teori i mig om den här Jesus-grabben. Kanske var han bara ett fyllo med storhetsvansinne? Jag menar att vi alla äger lite mer av världen i berusat tillstånd, tror vi. Om vinet dessutom var hans blod måste detta ju betyda att han konstant haft cirka 15-20%-ig alkohol i blodomloppet. Enbart.
Och om nu hans blod egentligen var vin så kan man ju ifrågasätta trovärdigheten i några av de "mirakel" han utförde. Han matade till exempel en satans massa människor med enbart några fiskar. Det är ju inte säkert att det var så många människor. Han såg kanske dubbelt eller trippelt. Vem vet?

Har också ett svagt minne av att han gav en förlamad gammal herre förmågan att gå igen. Detta låter lite som en Söndagsmorgon efter vilken fest som helst i mitt hem. Man vaknar med historiens jävla bakfylla, helt oförmögen att röra sig. Då finns alltid den där friske fläkten, låt oss kalla honom Kenneth, som en räddare i nöden med en kall, nyöppnad bärs. 5 minuter senare är burken slut och du är åter igen på fötterna. Nu var kanske inte denna herre någon i Jesus vänskapskrets utan rentav byns fylltratt. Principen är dock densamma.

Judas då? Han blev väl bitter för att alla tyckte Jesus var roligare. Han kunde ju en massa partytricks. Avancerade sådana dessutom. Jag är långt ifrån färdig med denna teori. Det finns flertalet luckor att fylla, bokstavligt talat.