Varje gång...

Jag vet inte riktigt hur jag tänker. Det känns lite som att jag gillar att utsätta mig själv för onödig (idiotisk) stress. Det kanske till och med är det enda sättet att få mig själv att fungera. Jag söp bort mobilladdaren i Fredags och har inte haft telefon sen Tisdag. Jag har fortfarande inte skaffat ny laddare men lik förbannat lovar jag chefen att höra av mig när jag kommer till Göteborg om några timmar. Hur det ska gå till vet jag inte. Känns som att jag får skramla fram lite växel nånstans. Har ingen själv, får kolla med brorsan. Förstår bara inte varför jag gör så. Jag vet fortfarande inte vart jag ska repa imorgon bitti och hade ingenstans att sova tills min chef ringde (som jag nu med hjälp av en betaltelefon kan få tag i). Min plan var att åka till Göteborg. Försöka hitta någon på en pub nånstans som jag känner, snylta mig in på deras soffa och sedan åka till det ställe vi repat på tidigare. Utan att vara säker på att det är dit jag faktiskt ska. Det är ju inte särskilt smart. Men det händer ganska ofta. Folk pratar om att ordna saker i "sista minuten" fast jag är nog en av de få som bokstavligen menar det. Så jävla korkad. Men söt. I rätt ljus. Mörkt ljus. Vad är mörkt ljus? Samma sak som ljust mörker. Skitsvårt att framställa. Man får ta i som in i helvete.

Och pengar ska vi inte prata om. Eller jo, det ska vi faktiskt för det är väl därför folk har bloggar. För att få skriva massa skit som ingen bryr sig om. De bästa bloggarna är de som skrivs av människor som tror sig ha någonting att bidra med. De är skitkul att läsa. I alla fall de första raderna. Sen blir det outhärdligt. Jag vet att jag inte har något vettigt att komma med och förväntar mig inte att någon ska läsa den här dyngan. Om ni mot all förmodan gör det så seriöst. Skaffa er ett liv, annars kommer ni hamna i samma sits som mig. Skriva meningslösa bloggar utan anledning.

Just det, pengar var det. Jag försöker boka ett flyg till Portugal utan pengar. Det är tydligen jävligt svårt. Jag har råd med ena flyget (av två, ett byte) och funderar seriöst på att boka det. Nu finns det inga garantier att jag kan ta mig vidare därifrån men det kanske det kan va värt? Självklart inte, tänker alla andra men inte jag. Jag tycker det är en ganska vettig idé. Jag har dock inga bra argument för varför det är en bra idé. Bara en olustig känsla. Och känslor som är olustiga är väl sällan lustiga och därmed inte heller särskilt bra. Kommer nog boka det där flyget ändå. Det kommer dock innebära att jag inte har mat i en vecka. Där ljög jag, jag har mat på våra gig vilket är torsdag och lördag. Då är det ju lugnt. Troro jag. Förhoppningsvis får jag ett förskott eller nåt. Man vill ju träffa tjejen och även om jag bara har halva resan bokad så känns det ändå ett steg närmre på nåt sätt. Mat, snus och brännvin får stiga åt sidan för kärleken. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva... Nåt väldigt skumt har hänt med Junior...





Nu ska jag dricka gammalt, bränt kaffe. Det är väldigt gott. Det ska helst sticka lite i halsen när man dricker det. Samt smaka cancer i munnen cirka 15 minuter efter själva intaget. En starkare karaktär helt enkelt.